Varför kan folk inte bara vara nöjda med den de är? Det spelar väl ingen roll om man är lite rund, eller finnig, eller har stor näsa, eller rodnar utan anledning, eller är brunhårig, eller är lat, eller har dåliga betyg?
Så länge man mår bra så är det välan bra? Eller är det bara jag som är naiv för att jag har det så jävla bra? Eller har jag det? Jag är i och för sig ganska kraftig, och lite lat, och börjar få finnar på näsan, men jag mår så jävla bra.
Jag har underbara vänner, jag har intressen som jag brinner för, jag har ganska bra betyg, och jag bor i Sverige där barnadödligheten är näst lägst i världen. (lägst är den förresten i Singapore, och vi delar andrplatsen med Slovenien)
Så egentligen borde vi allihopa vara ganska nöjda, eller hur?
Tydligen INTE. Folk svälter sig, och spacklar över ansiktena och målar nya utanpå, och rakar av sig allt kroppshår, och blir anorektiska modebloggerskor med morotsfärg i ansiktet. Blö.
I vilket fall som helst så har jag kört rollspel online idag. (finns på de flesta forum och sånt online, SKITKUL, speciellt på engelska)
Också har jag ritat så klart. Inget speciellt, så jag tänker inte lägga upp det här, men i helgen ska jag leka med målarfärg och DÅ blir det minsann livat värre!
Dessutom har jag gått i skolan, vilket var duktigt av mig, för att i morse var jag så trött att jag funderade på att skolka! MEN jag klarade av ett muntligt förhör och har gjort matteläxan och känner mig jätteduktig och ska faktiskt gå och lägga mig jättesnart.
Natt på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar