let's get serious

Nyårsafton 2012.
Vi överlevde apokalypsen, vi tog oss igenom första halvan av nian, vi blev lite mer optimistiska. Och vad får vi för det?
Gymnasieval.
Framtidsångest.
Apati.

Men i alla fall så är det en bit kvar av jullovet, och jag är faktiskt ganska glad trots allt. Men nu längtar jag så hemskt mycket till sommaren att jag snart dör. Speciellt till Juli. Juli ska bli en bra månad.

Vi ses nästa år.

le försenad julklapp

Le försenad julklapp, only for you.

Det pinsamma är att jag gjorde klart den på den 22:a, men inte har orkat lägga upp den förrän nu...

julklappar och så

Nu har det varit julafton, och precis som förra året fick jag julklappar. Tydligen har jag varit snäll det senaste året, något jag inte har märkt själv.

Jag fick ett kombinerat tele- och makroobjektiv till kameran, en bok om fotografi, en ENORMT akvarellblock och akvarellpennor <3, en bunt böcker och lite annat. Ganska trevligt.

christmas, you can come along now, because I am all set

Nu är jag färdig för julafton. Jag har fixat de sista paketen, jag överlevde apokalypsen och jag gick igenom samma himla julavslutning som de senaste två åren. Kören sjöng samma sånger i samma ordning, och rektorns tal bad oss att göra honom stolta även nästa år. Dock var det här sista gången. Snart är det primärval till gymnasiet, och sen är jag alldeles stor och vuxen och ansvarstagande. Aj då.

Snart är det julafton.

Jag hade väldigt roligt med inslagningen av klappen jag skall ge till min lilla syster.
Dubbla snören, dubbla lappar, rim, lack och en massa tejp.

önskelista, önskelista och presenter till de andra

Jag vet nästan vad jag önskar mig. Förutom scanner, objektiv och lite annat joxelimojs vill jag

• få en vit, kall jul
• äta vildsvinsjulskinka
• få kramar
• få och ge VACKERT inslagna presenter
• få en ny hjärna som kan hantera ansvar och "måsten"
• att folk tycker om mina julklappar

Och jag ska ge bort en massa saker också, och det mesta har jag gjort själv. Typ som en akvarellmålning, flera armband, anteckningsböcker och mojs i största allmänhet.

Ni där ute ska också få en present, om jag lyckas få tummarna loss nån gång.

God jul <3

nu är det snart julafton och jag är inte redo

Jag är inte alls redo för julafton, inte alls.
Och dessutom har jag ingen fantasi kvar, så jag vet inte vad jag ska skriva.

Vi ses väl.

skor, pepparkakor och att växa

Jag köpte Dr. Martens igår. Fina saker som räcker halvvägs upp på smalbenen och tar en sjuhelsikes tid att knyta. Som man måste gnida in med en massa mojs och gojs en gång i veckan så att de håller i tjugo år. Det är nämligen bestämt att de ska bli gamla med mig.

Idag när jag kom hem funderade jag över den underliga idén med pepparkaksfil, som står i mejeriavdelningen i dessa tider. "Får det smaka med en ingefärs-ester eller två till frukosten?"
Så jag skapade min egen, hederliga, hemgjorda pepparkaksfil. Receptet lyder som följer:

Tag ett stort glas med fil. Vanlig filmjölk eller A-fil spelar ingen roll. Tag dessutom två stora pepparkakor av din favoritsort.

Smula ned dina pepparkakor i filen. Inte för stora bitar.

Blanda ordentligt, och se till att fördelningen av pepparkaks smulorna är jämn. Låt gärna stå i någon minut för extra smak. Servera och njut.

Den tredje saken jag tänkte ta upp idag är det faktum att vi människor tyvärr växer. Jag vet inte hur många gånger jag varit tvungen att skiljas från ett älsklingsplagg på grund av att jag helt enkelt blivit för stor. Och nu är det dags igen.
I våras var jag på en loppis inne i stan. Då köpte jag en fin dubbelknäppt kavaj i ett tjockt mysigt tyg som var perfekt för vårvädret. Tyvärr steg temperaturen rejält en vecka senare och höll sig där uppe hela sommaren. Idag grävde jag fram den ur gömmorna, borstade av den och provade. Det visade sig, som mamma sa, att den kommer passa "ungefär en vecka till". Och nu är det för kallt att ha den. Arma mig. Jag får väl skänka den till någon av mina mindre kraftigt byggda vänner. (vilket är ganska många)
Nu vill jag sluta växa. Nu.

advent

adventstid kom till mitt ensamma hus
jag sätter i staken ett sparat ljus
något skall ske bortom frostig advent
jag väntar en gåva som herren sänt

Åtta år gammal stod jag i skolans aula och sjöng på julavslutningen. På den tiden fanns det inget som hette scenskräck. För min del finns det inte nu heller. Ni kan inte tro hur glad jag blev när min lärare bad mig att sjunga den sången. Dels älskade jag både att sjunga och att stå på scen, och dels brukade vi lågstadiebarn bara få gå i luciatåg. Det var de mystiska niorna som uppträdde.
Men så fick jag stå där i min älskade sammetsklänning och enorm tomteluva och sjunga. Och alla applåderade.

Så nu är första advent här, och med den en decimeter snö. I Skåne. Och nu verkar SMHI ha bestämt sig för att det ska bli vargavinter i alla fall. Tyvärr så är min vakenhet ganska måttlig, eftersom jag sitter här med en måttlig flunsa. Men ut ska jag innan snön försvinner igen. I och för sig lär det dröja. Det har nämligen börjat snöa ordentligt igen. Och det ska vara kallt i veckan.

Så njut nu av december, men kom ihåg att det ska fixas julklappar. Ett tips är att göra ett par stycken själv. Måla, rita eller pyssla i största allmänhet. Det uppskattas speciellt av mamma och pappa och mor- och far-föräldrar.

den gåvan är av ett helt annat slag
än gåvor vi ger till varann var dag
öppna din tillstängda dörr i ditt hus
så lyser i mörkret ett litet ljus

En fullbordad julklapp, med låda.

Vyn från fönstret.

God första advent på er.