Vi har det egentligen ganska bra, du och jag.

Jag läste nyss en ganska hemsk artikel i Världens Historia om en massaker i Palestina, tror jag att det var. Efteråt sa myndigheterna att 800 personer dog, men de flesta andra sa 3500. Detta var då 3500 oskyldiga civila som mejades ner med AK-47:or och yxor, som hämnd för att några extremister hade mördat en president någonstans. Det var på 70- eller 80-talet.
Det är hemskt, och särskilt hemskt var det att läsa några överlevandes historier från de två dagar det pågick. En 13-åring som förlorade pappa och två syskon, en pojke som förlorade hela familjen och som flera år senare på frågan om han ville hämnas svarade: "Nej. Jag vill inte hämnas genom att döda barn som de gjorde. Vad hade barnen gjort dem?", och en doktor som såg vänner och patienter dödas en efter en framför ögonen på honom, och sedan räddades till livet av en av militärerna som dödat barn bara minuter tidigare. Doktorn var nämligen en gammal lärare till honom.

Så egentligen har vi det ganska bra här i Sverige. Vi slapp första och andra världskriget, vi slipper en diktator som ger upphov till inbördeskrig som fortsätter efter att han har avgått, vi slipper naturkatastrofer som tsunamin i Thailand 2004.
Så egentligen gnäller vi nog allihop för mycket.

Inte mer

Känner du igen den där känslan när du är mer eller mindre tvungen att umgås med en grupp människor, men de vill definitivt inte ha dig där. Så är det för mig och den nya fäktgruppen. De andra ungdomarna har varit där i flera år allihop, och känner varandra jättebra. Och så kommer jag, nykomlingen som inte kan något alls, och ska vara med. Det går inte. Tränaren hjälper inte heller. Jag vet inte om det är hans sätt att inkludera någon ny i gruppen, men han förklarar inte saker jag inte kan för mig. Han förväntar sig att jag kan precis lika mycket som de andra, fast de har tränat fäktning i tre år och jag bara ett. Så nu är det slut med fäktning tills vidare. Jag kanske tar upp det igen om några år eller så.
Det verkar vara så med lundensare i sportsammanhang. Kommer det någon ny in i ett fotbollslag är det samma sak. Det var så för mig. Det var därför jag la av med fotbollen också, fast jag egentligen ville fortsätta. Jag blev utfryst helt enkelt. Jag hade tränat på fel saker, jag kunde inte stå i mål, jag hade inte vinnarskalle. Nu blir tjejerna i det laget uppköpta av LDB och ett lag ända borta i Kristianstad, mer än en timmes resa bort. Jag kanske också hade kunnat bli så duktig, om jag hade struntat i deras nedlåtande miner. Men det är inte så lätt när man är tio år, i nytt lag, ny skola, nytt landskap. Jag hade kanske brutit ihop alldeles om jag inte hade haft Stina och de andra. Lite fniss på en mattelektion var allt som krävdes. Skrivboken som var centrum i allt det där har nog brunnit upp på Spillepengen för länge sen, men vänskapen finns kvar.

Det här inlägget är inte ett klagomål eller en pik riktad mot någon speciell person. Jag ber er bara att tänka efter när någon ny introduceras i laget, klubben, klassen eller gruppen. Att känna sig utfryst är ingen trevlig känsla. Den får en att ljuga, att fejka illamående och att förlora saker man jobbat hårt för.
Dock vill jag säga tack till mina kompisar, som stöttar mig, skrattar åt mig när det behövs, och ger mig en dunk i ryggen ibland. (om än lite för hårt) Ni hjälper så oerhört mycket.

Hej kanske

Jag har ingen aning om vad jag ska skriva, men det känns hemskt att inte skriva något. Alla dessa dilemman.
I alla fall så har jag en massa läxor, men jag försöker lura i mig själv att jag har gjort de jag behöver göra idag. (ha. ha. ha.)
Jag måste skriva ett lååångt "brev" till min engelska-lärare om hur underbart jag tycker det är med engelska, och att vi borde definitivt ha fyra läxor i veckan. Nejmen seriöst. Vad vill hon egentligen uppnå med detta?? Ja, eleverna blir säkert jättemycket bättre på engelska av det här! JKDSLGEULERHIGHEIRLQHVUFKL!!!
I'm afraid not, dear obnoxious teacher. (vilket awesome ord det är, egentligen. obnoxious.)
Men engelskan får jag göra senare. :| Nu ska jag leta reda på papper och sätta mig och rita nåt tråkigt.

Hejdå vänner... :P

Ny grupp och skolstart

Idag hade jag min första riktiga träning med den nya fäktgruppen. Jag är nu inte längre en nybörjare! XD Dock kändes det så när vi körde matcher. (vilket var mer än en halvtimme, till skillnad från 10 minuter i andra gruppen!) Jag blev totalt överkörd. -_- Fast å andra sidan är den killen nu inne på sitt tredje år i gruppen, och är mycket mer van vid matcher än jag är. Och jag var två centimeter från att få poäng två gånger, så jag är nöjd. :D

Också börjar skolan på måndag. Inne i Lund började de minsann idag, men vi på Nyvång tycker att man ska börja på måndagar. Eller så är vi bara lite efter.
I alla fall så har jag och Stina varit i stan och fixat pennor och sånt, så jag tänker inbilla mig att jag är hyfsat förberedd. Fast nu är det ju nian vi snackar om... Har inte ritat så mycket på sistone, jag har diskat en hel del eftersom diskmaskinen pajade igår. Men här är i alla fall en gammal kladd.

No comment... :/

Svårigheterna med anatomi och dilemman runt en berättelse

Information till alla som vill bli tecknare: anatomi är jävligt svårt! Så mitt tips är att ni hittar en semirealistisk stil som passar för er, om ni inte vill sitta och rita av foton dagarna i ända. Speciellt armar och händer är extremt irriterande.

Dessutom står jag nu framför ett dilemma. Jag håller som ni vet på med en berättelse, men vet inte riktigt hur jag ska göra. Antingen skriver jag ner den bara så där, inget finlir, eller så gör jag en webcomic. (en serie som inte kommer ut i pappersform, utan bara på nätet.)

I alla fall har jag kommit hem från Ångermanland, och sover nu till tio varje morgon för att ta igen mig efter alla tidiga uppvaknanden som blir av att man ska åka bil från Ångermanland till Skåne på två dar med en pappa, en jag, och en lillasyster som alla blir förfärligt sura om vi inte får nåt att äta var tredje timme. Också mamma förstås. Jag kommer nog att lägga upp några bilder från resan senare, bland annat av när älvorna dansade på sjön om kvällarna. ^^

Övade på ben, och kunde sen inte låta bli att färglägga... ^^'

Ses snart! (förhoppningsvis)