advent

adventstid kom till mitt ensamma hus
jag sätter i staken ett sparat ljus
något skall ske bortom frostig advent
jag väntar en gåva som herren sänt

Åtta år gammal stod jag i skolans aula och sjöng på julavslutningen. På den tiden fanns det inget som hette scenskräck. För min del finns det inte nu heller. Ni kan inte tro hur glad jag blev när min lärare bad mig att sjunga den sången. Dels älskade jag både att sjunga och att stå på scen, och dels brukade vi lågstadiebarn bara få gå i luciatåg. Det var de mystiska niorna som uppträdde.
Men så fick jag stå där i min älskade sammetsklänning och enorm tomteluva och sjunga. Och alla applåderade.

Så nu är första advent här, och med den en decimeter snö. I Skåne. Och nu verkar SMHI ha bestämt sig för att det ska bli vargavinter i alla fall. Tyvärr så är min vakenhet ganska måttlig, eftersom jag sitter här med en måttlig flunsa. Men ut ska jag innan snön försvinner igen. I och för sig lär det dröja. Det har nämligen börjat snöa ordentligt igen. Och det ska vara kallt i veckan.

Så njut nu av december, men kom ihåg att det ska fixas julklappar. Ett tips är att göra ett par stycken själv. Måla, rita eller pyssla i största allmänhet. Det uppskattas speciellt av mamma och pappa och mor- och far-föräldrar.

den gåvan är av ett helt annat slag
än gåvor vi ger till varann var dag
öppna din tillstängda dörr i ditt hus
så lyser i mörkret ett litet ljus

En fullbordad julklapp, med låda.

Vyn från fönstret.

God första advent på er.