skor, pepparkakor och att växa

Jag köpte Dr. Martens igår. Fina saker som räcker halvvägs upp på smalbenen och tar en sjuhelsikes tid att knyta. Som man måste gnida in med en massa mojs och gojs en gång i veckan så att de håller i tjugo år. Det är nämligen bestämt att de ska bli gamla med mig.

Idag när jag kom hem funderade jag över den underliga idén med pepparkaksfil, som står i mejeriavdelningen i dessa tider. "Får det smaka med en ingefärs-ester eller två till frukosten?"
Så jag skapade min egen, hederliga, hemgjorda pepparkaksfil. Receptet lyder som följer:

Tag ett stort glas med fil. Vanlig filmjölk eller A-fil spelar ingen roll. Tag dessutom två stora pepparkakor av din favoritsort.

Smula ned dina pepparkakor i filen. Inte för stora bitar.

Blanda ordentligt, och se till att fördelningen av pepparkaks smulorna är jämn. Låt gärna stå i någon minut för extra smak. Servera och njut.

Den tredje saken jag tänkte ta upp idag är det faktum att vi människor tyvärr växer. Jag vet inte hur många gånger jag varit tvungen att skiljas från ett älsklingsplagg på grund av att jag helt enkelt blivit för stor. Och nu är det dags igen.
I våras var jag på en loppis inne i stan. Då köpte jag en fin dubbelknäppt kavaj i ett tjockt mysigt tyg som var perfekt för vårvädret. Tyvärr steg temperaturen rejält en vecka senare och höll sig där uppe hela sommaren. Idag grävde jag fram den ur gömmorna, borstade av den och provade. Det visade sig, som mamma sa, att den kommer passa "ungefär en vecka till". Och nu är det för kallt att ha den. Arma mig. Jag får väl skänka den till någon av mina mindre kraftigt byggda vänner. (vilket är ganska många)
Nu vill jag sluta växa. Nu.